coola-pappor-en-bok-om-man-och-foraldraskap status-12

Martin Melin har ju varit ett återkommande namn i media sedan han vann Robinson för många år sedan. Därefter har han hunnit med två böcker och har nu sin tredje på väg, boken Brott kan ej styrkas som är fortsättningen på polisromanen Status 12. Martin var snäll och tog sig tiden att stilla min nyfikenhet på hans växande författarskap. Mina eventuella kommentarer till svaren ser ni i kursiv stil.

Du har hittills gett ut två böcker, Coola pappor och Status 12. Det är ju två helt olika böcker. På vilket sätt har responsen gällande böckerna skiljt sig åt?

Första boken, Coola pappor, kom till genom att förlaget gillade min pappablogg och frågade om jag skulle klara av att skriva en bok på ämnet. Jag svarade att jag kan försöka och satte mig ner och skrev. Rent tekniskt var jag inte orolig, jag har skrivit sedan jag var tretton år och har tusentals sidor med outgivet material så jag kände mig rätt säker på den biten. Men att få ihop en bok, rent tekniskt, det var något nytt. Men ämnet låg mig nära hjärtat och kunskapen hade jag så det var bara att skriva på.

Det var många som var skeptiska när den först kom ut, en hel del ”orediga” kulturpersonligheter fnyste lite på sociala medier och menade på att det var ett skämt att jag givit ut boken.

Men de som faktiskt läste den gillade den, och sedan spred det där sig och den sålde faktiskt riktigt hyggligt. Betygsmässigt har den fått väldigt höga betyg av läsarna (baserat på internethandlarnas boksidor).

När Status 12 skulle skrivas var jag mer nervös. Jag visste att jag hade en story och ett koncept som var nytt – att beskriva den uniformerade polisens vardag, det hade inte gjorts tidigare. Med 24 års research i ryggen kände jag också att jag skulle greja det.

Men det var svårare än jag trodde att skriva en roman med handling, jag hade ju inte gått någon skrivarkurs så jag visste inte hur man bygger upp en story rent dramaturgiskt, men jag fick bra hjälp av förlaget (FORUM). Både min förläggare och redaktör var fantastiska när vi träffades och bollade idéer och upplägg. De guidade mig verkligen rätt. Jag lärde mig otroligt mycket av att skriva den boken.

Självklart möttes boken av skeptisk, men samtidigt var det med positiv kritik. Den fick faktiskt väldigt bra recensioner fast samtidigt blev jag nedslagen när till exempel en journalist skrev att ”boken är så bra att Melin måste ha fått hjälp”. Lite trist med såna fördomar. Eller som en annan journalist skrev en månad före boken kom ut: ”Melin släpper tydligen också en deckare, men den förväntar vi oss inget av”. Sånt är trist.

Men även Status 12 fick otroligt bra mottagande av läsarna (Betyg 4 av 5 på internethandlarnas boksidor) och på sociala medier är det över 500 som skrivit under hashtagen #status12 att det bland annat är den bästa bok de läst. Jag har också fått över hundra mail från läsare som kräver att jag skall skriva bok två så snabbt som möjligt.

Så man kan väl säga att båda böckerna har mottagits väl av de som läst dom, och med skepticism av dom som inte läst dom.

Du har dessa två böcker bakom dig och har även precis lämnat in det bearbetade manuset på uppföljaren till Status 12. Vilken bok har varit roligast respektive svårast att skriva, och varför?

Bok tre, alltså uppföljaren till Status 12 har det gått segt med. Dels för att den första idén som jag hade inte gillades av min förläggare, det blev för mycket thriller. Och jag håller med honom, låter den iden vila några böcker… Sedan hade jag en annan story som jag skrev på, men efter några möten bestämde vi oss för att ändra även på den, så det blev några omstarter. Men jag förstår förlaget, de vill ha en bok som håller samma klass som Status 12.

Jag hade så mycket att göra under våren, sommaren och hösten att jag faktiskt inte fick riktigt ro att skriva. Jag åkte till och med iväg för att få lugn och ro men kunde ändå inte gå in i det till fullo. Så bokskrivandet sköts fram och hur jag än gjorde så kändes det som att jag slarvskrev, kom på mig själv med att gå tillbaka och läsa om och sedan bara trycka på delete och kasta 20 sidor. Tre dagars jobb bye bye bara.

Status 12 handlar till stor del om myten om den elaka polisen och det oprovocerade polisvåldet. Att du som polis skriver om detta bör ju vara ganska provocerande. Hur har responsen kring det varit hos dina poliskollegor?

Det är få mail jag blir så glad över som de från just kollegor. De gillar den! Och på Polishögskolan är det tydligen veckor i kö för att få låna den på deras bibliotek. Så poliserna gillar den. Jag tror att de liksom läsarna förstår att delar av boken är fiktion. Jag har ju aldrig sagt att det är verkligheten jag beskriver, däremot så BASERAS den på verkligheten, och de flesta händelser i boken är självupplevda.

I Status 12 börjar den nyutexaminerade polisen Thomas Hallgren som färsking på Norrmalms polisstation. Jag har alltid trott att nyexade poliser blir ganska hårt bemötta, men Thomas råkar inte riktigt ut för det. Är det verkligen så eller har du förskönat verkligheten lite? Och stämmer stolssystemet på morgonmötet?

Jag ville beskriva den osäkerhet som Thomas känner i början, hur han inte riktigt vet vad han ska säga, hur han ska bete sig eller vem han ska lyssna på. Han vill ju vara till lags, samtidigt är han en tänkande människa med egna åsikter och värderingar – och det är just det mötet som jag tycker jag fångat. Hans syn på hur man ska vara som polis kontra den kultur han möts av. Stolssystemet på utsättningarna är tagna från verkligheten, och den händelse som inträffar på hans första utsättning, där han sätter sig fel är hämtat från verkligheten – från mitt första pass.

När kommer din nya bok Brott kan ej styrkas finnas ute i handeln, och vad kan vi förvänta oss av den?

Den kommer i mitten av mars och är en direkt fortsättning på Status 12. Den är inte lika otäck utan mer åt dramahållet, det är mer spel mellan de olika personerna i boken och sånt är alltid spännande. Däremot får läsaren även denna gång följa med i polisbilen på de olika uppdragen, känna hur det är att vara polis, men som sagt, mer relationsdrama den här gången.

Och så får vi svaret på vad Thomas pappa höll på med när han var i livet…

Du är ju både polis, författare, tv-kändis och har även designat barnkläder. Vad av detta är kärnan av Martin Melin?

Jag är först och främst polis. Därefter kommer författare och sedan ”tv-personlighet”. Det är det jag tjänar pengar på och som jag räknar som mina yrken. Allt annat är bara bisysslor som jag gör för att det är kul. Bloggen till exempel, eller fotograferandet.

Du har ju spelat in ett avsnitt av Stjärnorna på slottet. Om du hade fått välja en alldeles egen ensemble till programmet att hänga med några dagar, vilka skulle det vara?

Jag skulle vilja samla några som går att koppla till skrivandet och polisen. Leif GW Person, Jens Lapidus, exfrun Camilla Läckberg, Thomas Bodström och Börge Hellström. Tror det skulle ha kunnat bli intressanta samtal och diskussioner.

( Sjukt kul! För de ovetande så har Leif GW sagt om Läckberg att till och med ett barn skulle kunna skriva hennes böcker. Läckbergs kontring var ICA-reklamen, där just ett barn visar sig vara den riktiga författaren. Humor. Oavsett humorn så håller jag med om att det vore en rejält intressant sammansättning. )

Finns det något du inte gjort än som du gärna skulle vilja prova? Något som fortfarande kliar inombords i väntan att få komma ut?

Jag har fyra idéer till bokmanus som ligger här och bara väntar på att jag ska ta tag i dom – rena deckare allihopa.

Jag har också en tv-idé som jag skulle vilja göra, och det finns produktionsbolag som jobbar med det. Vi får se.

Hur ser du på dig själv? Är du en författare som försörjer dig som polis, eller är du en polis som även författar?

Jag tjänar ungefär lika mycket på båda sysslorna. Så lite beroende på vem jag pratar med, men jag är nog, än så länge, fortfarande en polis som skriver böcker.

Vilken författare skulle du själv velat intervjua och vad hade du frågat?

Michael Connelly – skulle vilja veta dels hur det var att jobba som krimreporter i Los Angeles och dels hur sjutton han gör för att leverera så pass bra böcker, år efter år.

Ditt eget svar på din egen fråga ovan ( om det passar in )?

Haha, vi får ställa den frågan om tio år.

( Jag återkommer…)

Jag har hört från en säker insiderkälla att det här med tandläkare inte är helt lätt för dig. Jag har också hört att tandläkaren vid något tillfälle blev ytterst förvånad när du uppgav ålder på den du bokade besöket för. Utveckla gärna för oss ovetande?

Hahaha! Jo, det stämmer. Jag har ”respekt” för tandläkaren, och gillar inte att gå dit. Typ. Så för femton år sedan , efter att jag inte hade varit på besök hos tandläkaren på fyra,fem år, så ringde jag och bokade en tid. Men jag sa att jag ville komma till den tandläkaren som hade hand om rädda barn. Och mycket riktigt, när jag kom dit möttes jag av en tandläkaren som var väldigt pedagogisk och pratade överdrivet långsamt och försiktigt med mig. Hon började med att visa mig en låtsaskäke och förklarade hur tandläkaren jobbade och varför det kunde kännas obehagligt ibland. Bara den extrastunden kostade 900 kronor…

( Nu fattar ju jag att man inte går till ( barn ) tandläkaren i full uniform, men det är av någon anledning ändå den bilden jag ser framför mig. Källan är en kompis som jobbade på polisen för några år sedan och fick händelsen återberättad av just Martin själv. )

I boken Coola pappor ger du råd om hur man blir just en cool pappa. Hur lätt är det att följa sina egna råd? Är det något du idag kämpar speciellt med, som du i efterhand känner borde ha funnits med i boken?

Det finns massor jag vet idag som jag skulle ha velat haft med i boken. Generellt sätt är jag nöjd över hur jag är som pappa när jag ÄR pappa, det vill säga när jag är i pappa-rollen. Däremot så måste jag hela tiden jobba med mina prioriteringar. Jag kan ibland göra det lätt för mig och välja bort barnen för något annat. DET är något jag idag jobbar mycket med.

Vad händer för dig framöver? Kan vi förvänta oss en fortsättning efter Brott kan ej styrkas eller har du andra planer? ​

Det finns planer på en tredje bok, både jag och förlaget är överens om det. Efter det får vi se. Jag vill i alla fall fortsätta skriva, och har som sagt en tre-fyra intressanta uppslag på manus som jag gärna skulle vilja jobba med. kanske skulle jag ge mig på att skriva en klassisk ”deckare”. Vi får se. Och sedan kommer jag synas en del i tv-rutan under senvintern, och våren.

Det låter som att vi får både se och läsa mer av Martin Melin och det ser jag verkligen fram emot. Tack Martin Melin för att du tog dig tid och lycka till med kommande boken, som naturligtvis kommer recenseras här när det är dags. Vad jag tyckte om Status 12 kan ni läsa här.