Anna Jakobsson Lund är högaktuell med sin bok Tredje principen, men hon debuterade redan 2011 med romanen Natt utan ängel. Anna har även medverkat i ett antal antologier som Kärlek i maskinernas tid och Waiting for the machines to fall asleep.
Vi är många som fastnat för Tredje principen, första delen i en dystopisk trilogi där vi får följa Ava, Levi och Leymah i deras kamp mot Systemet. Aldrig ensamma blir titeln på den efterlängtade uppföljaren som kommer i höst.
Jag var nyfiken på vad som inspirerar Anna i hennes skrivande och även se om vi kan få någon liten teaser inför uppföljaren. Så jag ställde lite frågor som Anna besvarar här:
Jag vet ju att vi båda gillar Legend-trilogin av Marie Lu. Idén till trilogin fick hon efter att ha sett filmversionen av Les Miserables. Hur fick du idén till din bok Tredje principen och var det självklart redan från början att det skulle bli en trilogi?
Allt började med en scen som jag haft med mig sedan tonåren. En tjej avbryter en misshandel genom att låtsas vara vän med misshandlarna och skrämmer livet ur killen som blir utsatt. Jag hade försökt hitta ett sammanhang till den här scenen länge. Jag visste att det handlade om framtiden, att det fanns en motståndsrörelse och att killen hade rest långt för att få hjälp.
Speciellt mycket mer än så hade jag inte när jag började. Och från början var ingenting självklart. Jag ville bara ha något nytt att skriva, något som verkligen kunde engagera mig. Men när historien vecklade ut sig förstod jag att det skulle kunna bli en ”större” historia och att det då krävdes fler böcker.
Min debutroman, Natt utan ängel, hade få karaktärer, inte så mycket handling och en begränsad miljö. Jag längtade efter att få breda ut mig, och då kändes det rätt att låta historien om Ava, Levi och Leymah få växa till tre böcker.
Dina karaktärer har ganska stora problem med sig själva och sina förmågor, något som är ganska ovanligt i den här typen av böcker. Det känns ju lite som en chansning i en genre fylld av hjältar. Funderade du något på hur det skulle tas emot av läsarna, eller var det en självklarhet och i så fall varför?
För mig är problem lika spännande som styrkor, och jag tror att det är så för många läsare. I dystopigenren finns det tyvärr en rätt trist stereotyp av tjejer som har ”problem” i början av boken, som sedan löser sig genom att de blir mer krigiska, och dessutom ofta upptäcker att de är attraktiva för det motsatta könet.
Jag skulle aldrig kunna skriva en karaktär som bygger så mycket muskler på tio dagar att hon inte kan få på sig byxorna, och som blommar ut och ”blir snygg” bara genom att lära sig sätta kajal, som Tris i Divergent.
De problem jag beskriver ska kännas äkta. Jag hoppas att många kan känna igen sig i det som Ava och Levi brottas med. Men det är viktigt för mig att karaktärerna inte bara är sina problem. Ett tema i Tredje principen är att det kan finnas mycket styrka bakom det som vi själva och andra ser som ett problem. En spännande karaktär är stark och svag vid olika tillfällen.
Vilken artist (konstnär, musiker etc) skulle du jämföra ditt skrivande med?
Jag blev inspirerad av dokumentären om Laleh (”Jag är inte beredd att dö än”). Hon visar väldigt stor integritet och vet precis vad hon vill med sin musik. Att se någon som går sin egen väg och dessutom är så noga med detaljerna fick mig att känna att så vill jag alltid jobba. Jag älskar ju att vara indieförläggare för att jag själv får bestämma hur mina böcker ska vara. För mig är utmaningen att få dem lika bra som om de gavs ut på ett etablerat förlag, men med den skärpa som de får när jag inte behöver ta hänsyn till förlagens krav. Jag vill balansera kreativitet och noggrannhet. Det är både kul och svårt.
Om du kunde bjuda in en av dina karaktärer till Stjärnorna på slottet och sätta ihop en helt egen ensemble. Vilka andra fiktiva eller verkliga personer skulle göra din valda karaktär sällskap och varför?
Varken Levi eller Ava är supersociala människor. De umgås helst med folk de litar på, och den gruppen är inte speciellt stor. Men Leymah skulle älska att få en chans att prata med människor från vår tid, om livet, vad vi gjorde fel, och vad som skulle kunna göras för att förbättra situationen i Systemet.
De jag väljer som hennes samtalspartners är Winston Churchill, Martin Luther King, Simone Weil och J.K. Rowling. Två politiker som hade olika angreppssätt för att nå sina mål, en filosof och en otroligt fantasifull författare. De skulle kunna sitta i dagar och diskutera!
Vilken författare skulle du själv vilja intervjua och vad skulle du fråga?
I vår har jag läst den underbara Jag ger dig solen av Jandy Nelson och jag skulle vilja fråga henne om hennes recept på att skriva en bok som verkligen griper tag i läsarens hjärta och håller kvar, långt efter att läsningen slutat.
Ditt eget svar på din fråga?
Jag experimenterar fortfarande med det receptet och har inget svar på exakt hur jag ska göra. Men jag är i alla fall säker på att den viktigaste ingrediensen för mig är karaktärerna. De frågor boken tar upp får gärna vara stora, men de måste ankras i en trovärdig karaktär som läsaren kan relatera till.
I Tredje principen kritiserar jag bedömningssamhället och hur vi har byggt upp ett nytt klassystem som ger folk med utbildning mycket högre status än folk utan. Jag använder Levis karaktär för att få läsaren att tänka på det utan att jag behöver ”predika”. Levi klassas som mindre värd i Systemet på grund av sina svårigheter i skolan, och det växer sedan in i hur han ser på sig själv. Jag hoppas att läsaren ska kunna känna hur orättvist det är, och önska att han ska få sin revansch.
Du har tidigare gett ut boken Natt utan ängel som är en relationsroman och nu håller du på med uppföljaren till dystopin Tredje principen. Du har även skrivit en del noveller som varit en blandning av både fantasy och science fiction. Vad har varit svårast respektive roligast att skriva, och varför?
Svårast har helt klart varit uppföljaren till Tredje principen! Jag ville inte skriva en tråkig mellanbok med ”mer av samma” som jag tycker är alldeles för vanligt i trilogier. Men att skriva en historia som både fördjupar det som hände i första boken, har en egen spänning, och lägger ut trådar till den sista boken var verkligen inte lätt.
Jag är jättetacksam för mina tålmodiga testläsare, som har hjälpt mig att se allt som behöver förbättras i texten. Innan boken går i tryck kommer den att ha testlästs av ungefär femton personer i sex omgångar. Och det har behövts. Jag räknar med att jag har kvar kanske tjugo procent av den ursprungliga handlingen. Det har varit en pärs, helt enkelt.
Det roligaste var nog novellen ”Doften av mango”. Historien kom till mig med bara fyra ord: New World City Mombasa. När jag funderade på vad det skulle kunna betyda såg jag en förhörslokal i en källare, med rött gryningsljus som sipprade in genom ett lågt fönster. Ur det växte sedan en historia som hade ett driv och ett språk som förvånade mig. Att skriva kort var jätteroligt, och det har gjort att jag fortsatt med noveller parallellt med romanerna.
Snart kommer uppföljaren till Tredje principen och jag ser verkligen fram emot att få träffa alla igen. Vad kan vi förvänta oss för Ava, Leymah och Levi? Finns det någon pytteliten bomb du kan ge oss som teaser?
I Aldrig ensamma kommer Ava och Levi att få utmaningar som de måste möta på varsitt håll, samtidigt som den lilla gruppen knyts hårdare samman. De kommer tillbaka till huvudstaden, och där blir det klart att de inte längre kan lita på någon av sina gamla allierade.
Jag har lovat att läsarna ska slippa kärlekstrianglar, men jag kan avslöja att känslorna kommer att växa mellan karaktärerna, på flera olika sätt. Dessutom kommer en av mina favoritkaraktärer tillbaka, och visar sig vara mycket mer mångbottnad än vad vi tidigare trott.
Foto: Petra Berggren
bokhusets.com 